Snart kommer solen dränka balkongen med ljus och jag sitter ihopkrupen i ena hörnet för att få skugga. Rätt härligt att man har kommit till den tiden på året att man vill gömma sig lite för solen...:)
Igår var vi hos vänner och umgicks och käkade gott. De har en fantastisk utsikt när kvällssolen kom fram... Har fångat nuet lite och idag hoppas jag på långpromenad med fika i ryggsäcken. Det behöver inte vara så avancerat för att man ska känna att man tar vara på livets minutrar...
Fåglar kvittrar runtomkring och påminner om att allt dragit igång efter en röra av blandade temperaturer i flera månader. Känner lite stress fortfarande men det borde lugna sig allteftersom. Fast det där med stress kan vara att det förväntas att man är redo för ljus, sommar, aktiviteter och...man kanske alltid är sån den här tiden. Ett uns av förväntan i varje ny morgon liksom? En liten nypa av längtan efter att leva liite till? Tycker jag lever varje dag året runt men det är ändå något visst med att kunna gå ut med datorn och dricka morgonkaffe på balkongen i morgonrock och trollhår...och lyssna på ihärdigt kvittrande. Jag borde nog bara blunda lite och le...jag har det faktiskt väldans bra :)
Ha det gott
/Mia
